Under början av 2000-talet härjade en inbrottstjuv i olika kyrkor i Medelpad, Ångermanland och stal kyrksilver, madonnor, relikskrin och fina och vackra ting som han sedan sålde till mindre samvetsgranna hälare. Ett föremål hamnade till och med på museum i Madrid. Jo, just det, tjuven var från Gran Canaria och hemma hos honom fann polisen till sist stora delar av de stulna föremålen. Dock ska tilläggas att relikskrinet som hamnade på museum i Madrid, inte kom till rätta.
Säkerheten borde ses över
Även kyrkor är sårbara för inbrott, bevisligen. Så här bör kyrkosamfunden verkligen se över sin säkerhet. Men vad finns det som kyrkorna kan göra för att öka sin säkerhet?
Det är ju inte så att kyrkoförvaltningarna vill ha detaljer i inredning och arkitektur som går emot den stil och den tidsålder som kyrkorna en gång byggdes under. Att göra ingrepp på en kyrkas arkitektur och det tidevarv som kyrkan byggdes under, till exempel de medeltida och gotiska kyrkor som vi har, skulle vara ett stort brott mot det kulturarv som vi har. Våra kyrkor är historiska byggnader som bör bevaras till nästkommande generationer.
Men vad kan man göra för att förstärka säkerheten. Här har kyrkorna två paradoxer att arbeta emot. Å ena sidan vill Svenska kyrkan ha öppna kyrkor för alla. Mer än något annat önskar de ju att människor ska hitta in till kyrkorna. Men å andra sidan, om man släpper in “vem-som-helst” så släpper man även in tjuvarna.
En säkerhetsdörr är A och O
Numera kan man faktiskt bygga säkerhetsdörrar som precis passar in i den byggnad där dörren ska sitta. De flesta medeltida kyrkorna hade vikdörrar, alltså två dörrar som man öppnade för att dörröppningen skulle bli större. Det var sällan som man gjorde dörrar större än någon meter. Genom att bygga med två dörrar fick man en lika stor öppning som med två dörrar. Här är säkerhetsbranschens stora utmaning; att kunna bygga säkerhetsdörrar som precis imiterar den stil som kyrkorna är bygga med.